285. Birgit Broms, David Bagares Gata 1

Droit de suite

Esineen kuvaus
BIRGIT BROMS
1924-2008
David Bagares Gata 1
Signerad BBroms. Olja på duk, 88 x 110 cm. Utförd 1983

PROVENIENS
Galeri Aronowitsch, Stockholm
Inköpt från ovanstående av nuvarande ägares föräldrar 1984

UTSTÄLLD
Galerie Aronowitsch, Stockholm, 1984
Birgit Broms - måleri: Prins Eugens Waldemarsudde, Djurgården, 1996

LITTERATUR
Birgit Broms - Bilder, Samtal och Texter, Bokförlaget Arena, 2006, avbildad sidan 75


Birgit Broms konstnärskap liknar ingen annans. Få konstnärer arbetade lika kompromisslöst och lät konsten bli en integrerad del av sig själv som hon. Broms antogs i slutet av 1940-talet som elev på Konstakademien, där hon träffade sin blivande man, konstnären Ragnar Sandberg. Även om man i Broms konstverk kan se ett visst inflytande från Sandberg utvecklade hon snart en egen, helt utmärkande stil. Genom att arbeta med upprepning och att fokusera på ett fåtal motiv och ämnen kom hennes experimentlusta till liv, och trots den repeterade motivsfären är hennes kompositioner både nyanserade och mångfacetterade. Broms målade i olja och akvarell, och lät en uppsjö av andra material, såsom metallfolie, broschyrer, tygremsor, papp och tidningsklipp integreras i bildytan för att skapa ytterligare en dimension i uttrycket.

Husfasader, tillsammans med skärgårdsbåtar, skridskoåkare och porträtt, tillhör Broms mest utbredda motiv. Vid angreppet av en ny motivsfär arbetade hon oförtrutet till dess att hon fann en lösning, vilket ofta var en tidskrävande process. Arbetet inleddes vanligtvis med detaljerade skisser som kom att få en alltmer abstrakt form under arbetets gång. Så är fallet också med det karaktäristiska vita huset i korsningen av David Bagares Gata och Malmskillnadsgatan, vilket hon kom att skildra vid ett flertal tillfällen. Som så ofta i Broms målningar har bilden ett uppbrutet perspektiv där helheten och den abstrakta formen framstår som viktigare än den exakta avbildningen, där ljuset och färgerna i stället bär fram motivet. Samtidigt som den djärva abstrakta formen får betraktaren att tappa fokus skänker Broms byggnaden en så tydlig karaktär och egenart att den närmast framstår som en egen individ. Kring huset rör sig två skissartade individer. Men det är inte dessa som skapar liv åt målningen. I stället är det som om byggnaden har besjälats med en egen personlighet och mänskliga drag, som lever ett helt eget liv inför betraktarens ögon.